lyckorusimagen

Tänk om man en dag, när man drar på sig den där tröjan som krymp lite, får syns på tvättlappen på insidan. Den är ovanligt stor och man förundras över att man inte märkt den förut. Det har ju ändå varit ens favorittröja, innan den krympte. (eller man själv växte?)
Rubriken lyder hursomhelst: Tvättanvisningar om ett bättre liv.
Ett antal punkter står uppradade och man läser ivrigt igenom dem, ja nu har man glömt hur det här ens kan vara möjligt, eftersom allt man vill är att lyckas med det här.

Det står om hur du ska göra för att träffa den där drömkillen, (Ja, du är i alla fall helt övertygad om att det är det, även om du omöjligt kan veta säkert eftersom du egentligen inte känner snubben) som du träffade på den där festivalen, den där sommaren. Han som försvann spårlöst.
Det förklaras hur du ska göra för att undslippa den där efterhängsna jäveln som aldrig verkar förstå att du inte är intresserad, att du aldrig varit det och att du aldrig kommer bli det.
En detaljerad förklaring om hur du ska göra den där perfekta låten, den alla kommer älska. Den där klockrena dikten, den där helt genialiska uppsatsen som låter ditt betyg flyga i taket, exakt vilken parfym du ska köpa för att han med de snygga jeansen skall vända sig om och höja på ögonbrynen. Det där rätta leendet som får hela världen på fall.

Åh, det här är fånigt och ytligt, men erkänn. Det skulle vara helt fantastiskt? Man får hjälp med de där små, små sakerna som man inte har en aning om hur man ska göra med. De där små, små framgångarna som verkligen skulle betyda nåt.

Och med mörkret, den ensamma soffan, den tomma temuggen, de utbrända ljusen, den melankoliska musiken och den förstora filten, som mer än gärna rymmer en till. Kommer de där små tankarna, som saknar lite. Som längtar lite. Som önskar lite.
Det var lätt att öppna den där ölen i göteborg, påväg mot frihamnspiren. Att ta upp fickspegeln och vara lite smålöjlig. Att le stort mot de passerande och skratta med den där småfulla vännen bredvid. Att stå och lyssna på musiken, känna den sköna känslan av att vara helt fri, kunna göra precis vad som faller en in, denna sena fredagsnatt.
Men med undanställda sommarskor, stjärnklara höstnätter och kalla händer, så är den där friheten helt plötsligt inte lika attraktiv.

Det var nog mest den känslan jag hade för ikväll, godnatt.