lyckorusimagen

Livet är ingen promenad genom chokladfabriken

Ge mig något fint, något fint att leva för

Jag är ledsen, men jag har varit så tom på ord. Färgerna har flytt och kameran ligger orörd. Göteborg är blött, när resten av Sverige är vitt. Här blir inget ljusare. Men jag kämpar på. Det finns saker som gör det enklare. Lite finare och lite mjukare. Regina Spektor och färgstrålkastare, dans dans dans och fishermanshots, glögg och promenader. Och så hände det något. I ett rum fyllt av klockor. Ett mestadels blått rum, med tiotals olika klockslag. Där bestämde vi oss för att ta ett steg i rätt åh så rätt riktning. Jag vågar inte riktigt säga något om det än. Men snart..

Hösten är förbi och nu väntar månader av grusblandat slask intill trottoarkanterna. Ihåliga ögon och bantningshets efter årets stora fettfrosseri. Botemedlet måste helt enkelt vara glitter, kvinnor och ännu mer dans. Men allt jag önskar mig är tussilago, rosé och nakna kroppar. Åka bil förbi åkrar i solglasögon och skinnjacka. Lite jävla solsken och lite jävla framtidshopp. Det är ingen idé att ens försöka romantisera vintern, för den är vidrig, kall och elak.

Det är den onda årstiden och jag är trött på allt tjat om att mysa under en filt och dricka te. Det är trivsamt i ungefär två minuter. Sen blir jag rastlös, glömmer dricka mitt förbannade te med andakt och somnar antagligen istället.

Vi säger hejdå till mardrömmarna, stressångesten och de frusna låren, tycker jag. Vi hoppar över den skiten och lägger oss raklånga i gräset med en påse flasköl. Fågelvingar och gryningstimmar. Snurriga huvuden och våta kyssar, röda kinder och ljummen asfalt.

Göteborg blir inte fulare än så här. Jag är trött på att klaga, äcklad av att romantisera och dödstråkig av att inte göra något.

Vi kan väl försöka muntra upp varandra då. Hur överlever ni egentligen?

Nicolina: Åh, då kan han stå böjd över dig och pussa dig på huvudet va? Hoppas att ni får sagt allt ni vill under de minuterna och att du inte saknar ihjäl dig efter honom. Ibland gör långa mil så ont och egentligen skulle jag skriva lite om det i inlägget, men orkade inte. Tänker positivt istället. Din vän verkar vara en bra vän. Det är de små sakerna som räknas. Vad rar du är som tog dig lite tid! Nu håller vi tummarna för bättre tider och kanske följer din väns exempel. För att presenter är så fantastiska. (speciellt en dag som inte är julaftonsdagen)

Jag överlever genom tre fantastiska små syskonbarn och tanken på att få fira jul med dom om ungefär en vecka. Julen har blivit kul igen. En stundande flytt planterar dessutom idéer om uppbrottets positiva effekter. Fast det är lite läskigt också. Tänk om det är lika trist i den nya lägenheten?



Vidare tror jag på att göra saker med musik i öronen. Livet blir ofta finare om man har satt ihop ett bra soundtrack.

Att springa över en åker med sin älskling klockan fyra på morgonen i Juni, precis när solen går upp och daggen fortfarande är iskall mot benen är så himla mycket vackrare än snö ;_;

Du kan inte fly det nånstans inom det här landets gränser. Städer är fula hur man än bär sig åt. Skogen är det enda rätta, om vinter som sommar. Men din rastlöshet skulle väl får dig att bygga en stad antar jag. :) Äsch, nu är vi på väg Nicole, nu är december snart slut och vi går mot vår. Drick ditt te, håll dig inne, slappna av, bida din tid. Ta hand om dig.

En som inte varit lika underbart duktig som dig på att knappa på sina tangenter hade skrivit detta helt annorlunda och det hade varit tråkigt att läsa och man hade tyckt att personen i fråga mest gnällde...



Men du övernaturliga kvinna du gör orden magiska och det finns en mening i det du skriver!

Det är inga tomma ord, det är inget gnäll, det är helt enkelt bara otroligt bra!



Det är väl kanske därför man blir så galet kär i dina ord...



Skriv oftare, jag längtar till nästa inlägg!



Ps. Kom igen med kompendiet ;)

Jag överlever genom att jag fullkommligt älskar vintern.. Här ligger det vit snö på marken och det är så fruktansvärt mysigt! :)



Om jag ska vara helt, så är vintern min favoritårstid.. Eller hmm vänta, alla årstider har sin charm och finhet.. Men när jag väl tänker efter så är ändå vintern min favoritårstid! :)



Kram!

Oskar: Det är väl det som fattas i vår familj just nu. Små, fina barn med stora, förundrade ögon!

Jag tror att det är upp till en själv hur det blir i den nya lägenheten. Jag ska också flytta och den här gången vill jag verkligen trivas. Det är bland det viktigaste som finns. Att komma in innanför dörren och andas ut. Känna att man verkligen är hemma och bara kunna slappna av. Det var ett tag sedan jag kände det. Och jag tror att du får det bra! Vart flyttar du? Jag är dålig på att skapa mig egna soundtrack, men desto mer uppskattar jag andras.



Ida: ÅH, tack för den fina bilden som du målade upp på ett ögonblick. Det är sannerligen hundra miljarder gånger bättre. Men snart, snart får du göra det igen. Håll ut!



Jonas: Det finns ett ställe dit man kan fly. Grill del mundo. Dit tycker jag att vi satsar på att gå på syskonträffen! Innan vi tar oss till ett dansigare ställe. För något säger mig att den kvällen kommer sluta i dans. Och brutna klackar. Ja, äsch. Vad fasen! Jag får helt enkelt bara skärpa till mig.



Ö: Det är ju egentligen bara rent och skärt gnäll. Hur man än lindar in det. Men tack för uppmuntrande ord. Jag ska skriva så fort jag bara kan. Med en gnutta hopp den här gången. Lite förbaskad glädje. :) Tack!



Anneli: Förlåt att jag kommer och klankar ner på din favoritårstid. Njut så mycket du bara kan. Strunta i min bitterhet. Knapra pepparkakor, tugga knäck, krama de du tycker om och bara var lycklig. Så ska jag göra precis samma sak! Stor kram!

"Jag är trött på att klaga, äcklad av att romantisera och dödstråkig av att inte göra något." okej det där satte ord precis det jag också känner.