lyckorusimagen

Livet är ingen promenad genom chokladfabriken

Jag har ett bra recept på hur man botar sitt småsorgsna hjärta. Jag har låtit min klokaste vän sitta med ryggen mot väggen i min säng, med mitt huvud i sitt knä. Hon har klappat mig i håret och spelat upp fin musik, sjungit med i texten ibland och pratat om hur man överlever livet. Hon har pratat om att hitta lyckan i sig själv och låtit mig räkna upp saker som gör mig lycklig. Hon har skickat ett sms varje dag i över en vecka och frågat om det är en bra dag. De dagar som inte varit bra dagar, har gjort att hon stått utanför dörren en dryg timma senare.

-

De bra dagarna har jag dansat. På ett vingligt båtgolv en fredagskväll, på en hemlig svartklubb en lördagskväll och när jag trodde att jag hade dansat klart, dansade jag hela söndagskvällen också. Jag har bakishängt på en solig mur vid vattnet, köpt alla kakor jag blev sugen på inne på seven eleven, tagit ett bett av alla och gett bort resten. Tillåtit mig själv att drömma om andra länder, skrivarlinjer, flyktiga romanser och en och annan läkarstudent.

-

Vissa dagar har jag saknat hans axel och blivit skrikarg för att kärleken inte alltid är ett självklart val. Men det hjälper inte att bli bitterbiten och det hjälper inte att sitta i badkaret med rinnande vatten och dödsförklara sig själv om och om igen. Det finns bokskogar jag inte legat på rygg i och det finns fler axlar att luta huvudet mot.

Hej. Jag har nyligen hittat din blogg och vill bara säga att jag tycker att dina bilder och dina texter är underbara, hjärtesorgen till trots. Hoppas idag är en bra dag!

Vilken fin vän, åh.

(och dans är ett himla bra sätt att bota sorger på)

"..det finns fler axlar att luta huvudet mot"

så hilma fint. det gjorde mitt frusna hjärta lite varmare. tack. <3

Var rädd om din fina vän sånna växer inte på träd, inte som axlarna ;)

Vänners funktion kan naturligtvis aldrig överdrivas, men fortsätt också att skriva. Skrivandet fungerar rent terapeutiskt, nästan alltid. De bästa raderna skrivs nästan alltid när allt är som värst, dessutom.

Nicole Pernklint i mitt hjärta!

Nicole, jag hittade vad du hade gömt i bilderna. :)



Och föresten något som kanske piggar upp: När du ha klivit på en buss och sen åkt färdigt med den bussturen, så finns det alltid andra bussar som du kan åka på. Och dom bussturerna kommer vara lika underbara som den bussturen du innan åkte på.



Om du inte förstår min metafor så menar jag såhär: När det är slut med den kärleken man hade så finns det alltid andra fina kärlekar som man kan hitta. Och dessa kärlekar kommer att vara lika underbara som den kärlek du hade innan.



Ta hand om dig. Du verkar vara en sån himla underbar tjej, att det gör lite ont i mig när du skriver att du inte har mått så bra. <3



KRAM Anneli

Du är så stark och ger mig så mycket hopp och energi... okej det lät jävligt smörigt. Ring om du är i smålandsskogarna och vill lapa sol i kalmar någon gång! kram

Men jul verkligen? Jag trodde liksom inte att det var din grej.

Helt underbart!

Himmel vilken bra vän. Och jäklar vad du är välformulerad.

Hej :)

Jag har nu igång en hel del tävlingar och det kommer in nya hela tin.

Kanske finns det något som intresserar just dig.



Var gärna med :)

http://millahoman.blogg.se/2009/august/tavlingar.html



Är du int intresserad ber jag så hemskt mycket om ursäkt

och då är det bara radera den hära kommentaren eller nå:)



Ha det bra :)

Kramar // Millah

Mumford & sons botar alla sorger.



Och du, jag finns här alltid,

bra och dåliga dagar.

För du är den bästa av de bästa.

Tack rara ni! Jag lovar att aldrig släppa taget om Bella, min bella.

Anneli, det är så fint av dig att påminna mig om sånt. För du har alldeles rätt. Och jag ska fortsätta skriva, även om det ibland känns som om orden fastnar någonstans på väg ut.



Kram på er allihop, ni är bäst.