En vintersaga
mellan decemberkalla höghus
tusentals upplysta fönster som
speglar sig i djupet av dina meningar
du är författaren till mitt öde
färgglada flickben
faller som tårar
ur din uppskurna hals
jag samlar upp dem
i en tom pepparkaksburk
326 färgglada flickben
jag ställer dem på rad
låter dem marschera
genom mitt eget docklika Kapernaum
gatorna får liv
och natthimlen gråter
ner singlar molntussar
som barnen fångar
kardemummaläppar
du talar lögner med dina
sneda kardemummaläppar
jag lapar i mig varje ord
som en bortsprungen katt
du stryker min päls
dina naglar är målade
i flamingorött
mitt namn stavas L-Ö-G-N
Den sista raden liksom bara rinner över mig som små små elektrifierade droppar.
duktiga unge! :)
Jag andades inte en enda gång medan jag läste dikten. Du väver magi med dina fingertoppar, vet du om det? Kan du möjligen vara författare till mitt öde, så hade mitt liv varit fulländat!
tusentals upplysta fönster som
speglar sig i djupet av dina meningar
spränger verkligen sin väg in i historien, och jag känner såväl igen de där falska kardemummaleenden. Men du, min vän, stavas P-R-I-N-S-E-S-S-A
Det finns ett gäng svenskar som verkligen behärskar vårt språk, och du närmar dig dessa, åtminstone i mina ögon, för varje publicerat morfem. Det handlar inte om korrekt meningsbyggnad, med huvudsatser och bisatser staplade på varandra. Det är någonting enormt mycket större än så. Svårbeskrivligt, svårförklarligt. Det gick nog bara att posta en länk i url-fältet, så länk nr 2 får hamna här. Mycket möjligt att det inte handlar om vår generations fanbärare, men detta berör åtminstone mig (trots att TAW egentligen är överflödig i sammanhanget). God jul och allt det där förresten.
Länk: http://www.youtube.com/watch?v=qAaxYm6JFVg
Du inspirerar mig och får mig att vilja öppna mig och skriva. Du är som en omedveten hjälp att sätta ord på mina tankar :). tack! kram
Ni är fina och rara. Karl, spara en sådan droppe till mig. Tänkte ha den i jackfickan. En puss till Cecilia! Ett stort dumglatt leende till Rebecka, för du är kalas. Och att du bara slänger bort sådana värdefulla minuter på att skriva söta saker till mig, det är tokfint tycker jag.
Oskar, tänkte bara berätta om hur jag har fäst mig vid dina kommentarer. Och tack för länkarna. Jag brukar säga mig vara allergisk mot länkar. (speciellt då de uppenbarar sig på msn) Men när de kommer från dig, så har jag redan förlitat mig på att det är något givande. (det känns lite som att öppna julklappar) Och kritiken jag får bara smäller sig rätt in i ryggraden. God Jul!
Michaela, tack för att du berättar om det. Det är faktiskt en av de bästa känslorna som finns. Veta att man inspirerar någon, att du får lusten till att skriva. För skriv så att hjärtat fattar eld!
tjejen, tjejen. du börjat skrammla fram riktigt fina ordkonstellationer. Jag vet att jag ragglade fram och strödde komplimanger på arvika, tänkte bara påminna om att det gäller fortfarande. Att slinka in på din blogg lite då och då,det är ett sant nöje. Keep it all up, and good luck with it.