De talade om en framtid när bomben hälsade på
Ambulansen backade in i mig
körde över mig och satte sedan på sirenerna
uteliggaren visade sig vara läkare
han hade flytt till Sverige
och existerade nu inte mer än ett spöke
någon skymtar i ögonvrån
han räddade mitt liv
och sedan
såg
jag honom
aldrig
mer
ambulansmannen viskade:
det här är inte livet
livet kommer sen
Du skriver så himla bra. Dina ord, dom blir magiska.
i en öken i Libyen
står dina unga skakningar
för sig själva dom ryser
inte av köld inte av hettan
som tar på dina blöta porer
känner dej lika bra som
vem som helst som sett dej
bortom beduinerna ligger
din kamel och väntar
tämjd bara för den med
en barndom som aldrig var
aldrig var något annat än
resor mellan gamla förväntningar
medan dina systrar tittade på
hägringarna i sandlådan
var du redan långt långt borta
begraven i cementväggen
klöste du dig utåt
du tänker på dej själv ibland men vet
att den tiden
kommer aldrig tillbaka