En monoton melodi om att längta
du är helt jävla fantastisk.
Väldigt drabbande... I like.
vad fint :)
och äkta!
verkar det i alla fall.
NICOLE! FÖR HELVETE!
Nu GÖR vi någonting! Något S P Ä N N A N D E.
Åh. Alltså. Åh. Väldigt väldigt fint.
Anonym: De orden sprang in i mig och stannade, kändes förjäkla bra att få höra det. :) Just nu.
Teodor: I like att du like.
Melinda: Tack! Och äkta, som i att det var exakt så det var. Så, javisst då var det äkta.
E: Ja, det gör vi. JA, det gör vi. Snart! Det är vi värda.
Johanna af apel: Tack.. Fast så fint är det ju inte riktigt. I verkligheten. Men. Det beror på vad du menar. Tack, i alla fall.
Jo, Johanna.. För att förtydliga mitt ludd-svar. Jag menar bara att den där meningslösheten, det är den som inte är fin. Någonstans. Inte ens när man romantiserar den.
åh. din blogg. jag blev nog lite kär i den ikväll. så himla tjusig.
Jag vill ha dina ord i en bok,
en bok att alltid bära med mig.
<3