Krampanfall i fingertopparna
Det här skulle kunna handla om hur mina dagar är som någon slags lottodragning. Hur jag ena dagen smäller igen ytterdörren och skriker och andra dagen går omkring med ett ständigt leende och vibrationer i magen. Det skulle kunna handla om hur jag nästan kysste och blev kysst på samma gång. Om den elektriska luften mellan två läppar som vill, men inte kan. En man från ingenstans.
Jag skulle kunna upprepa mig om mina saknadsögonblick. Jag skulle kunna skriva om den vemodiga känslan när bara lukten av diskmedlet påminde om honom. Hur jag i den stunden kunde konstatera att fingertopparna har en förmåga att återuppleva hur nakna ryggslut känns. Jag skulle kunna skriva om allt det där, men ibland har man inga ord kvar.
Kommentarer
Postat av: Johanna Af Apel
<3 <3 <3 finaste.
Postat av: klara
åh!
Postat av: Oskar
Usch. Låt inte orden ta slut. För då har, som Hanson De Wolfe United för längesen sjöng, "Ondskan nått sitt mål tillslut. Då har all kärlek sinat ut."
Trackback