lyckorusimagen

Mitt hjärta slår oregelbundet och jag stoppar fickorna fulla med stenar. För ibland känns det som att jag promenerar några centimeter över marken och jag är lite rädd att släppa taget. Jag springer genom vintern och tillslut springer jag in i en pojke som kanske kommer förvrida huvudet på mig. Han har släppt taget och är så vilse att han är helt på rätt spår. Jag räknar hans fräknar och lämnar mina leenden i örngottet, precis där hans huvud gjort ett avtryck och aldrig har jag nog lagt märke till huvudavtryck på kuddar förut. Jag vågar och vill inte skriva om den här romansen, för den är så skör och lika skakig som ett par rådjursben. En av alla kärlekshistorier jag kommer begrava i landet ingenstans, men än så länge smygler jag och går vilse i nätterna med honom.

-

Mina dagdrömmar smälter ihop och ibland tar det några minuter innan jag kommer på vilken dag det är. Ibland finns det helt enkelt inte fler känslor än så många som går plats under en lugg. Jag överlever veckosluten i mina blå skor, med fickorna fulla av stenar och hemliga sms. Om jag haft en stege hade jag klättrat upp på ett hustak i Notting Hill och bara koncentrerat mig på mina hjärtslag. Lite som en fågel som flugit in i en fönsterruta.