Vi möts igen.
Och som en av dem som ligger några år före dig, några äventyr klokare och som fyllt boxen med erfarenhet och andra ting, så säger jag följande.
Fyll dina dagar med den lyckliga känslan! Dela dagar med människor som vill dig väl! Ta vara på staden om den är ömsint men stånga dig aldrig blodig. Det sätter för djupa spår och skapar minnen som blir svåra att borsta bort. När det börjar tynga igen (om det nu gör det) så måste du lova att dansa hemåt igen. Här finns många fina ( och mer av den fula sorten ;)) som vill krama dig, lyfta dig, lära känna dig och dela din dag på det där måbraiga sättet! Kramar min lilla karamellkola, min sockertoppsister. Tänker på dig och längtar efter dig men vill inte att du ska komma hem förrän du känner dig redo!
Så bra skrivet än en gång! Man längtar och längtar och när du väl skriver så är det värt all väntan...
Åh, jag älskar din blogg. Hur du förmedlar känslor. Jag förvinner bort i dina texter. Tack för att släpper oss så nära inpå! Och så fint att du är lycklig!
Hej och välkommen tillbaka! Stanna kvar nu...
Syster: Tack världens bästa Sara! Åh, jag borde lyssna på dig oftare. Saknar er så himla mycket. Tack för klok-kloka ord.
Tack fina människor! Jag blir så fantastiskt glad. Och JA, jag ska stanna nu. Jag lovar!
STOR kram på dej!! fiint skrivet /prickigmalin
Så himla fin läsning.